Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Jättegrytan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pars lycka, alltid skulle mor Maja ställa saken till rätta eller åtminstone rådfrågas.
Hon var således en sa kallad ’klok gumma’, och jag hörde hennes namn figurera med utmärkelse i så mystiska berättelser, att jag många gånger ämnat göra hennes personliga bekantskap, men det hade aldrig blifvit af.
Bland husets tjenstepersonal fanns en ung flicka, hvilken bland sina öfriga pligter äfven hade den, att städa mitt rum och borsta mina kläder.
Den vackra Märta var förlofvad med en af drängarne på stället, och som hennes val fallit på en hygglig och rask karl, som hade förhoppning att blifva rättare på en närbelägen gård, så fann jag hennes kärlek och belåtenhet fullt berättigade.
Emellertid hade jag sedan någon tid märkt, att Märta icke mera var sig lik; hon visade sig tyst och surmulen, med bleka kinder och ofta förgråtna ögon.
"Huru är det med dig, Märta?" sade jag en morgon, då hon kom in med damborsten. "Du är icke glad och treflig som förr, du är illa klädd, med okammadt hår, och dina vackra örhängen, som klädde dig så val, äro till och med försvunna."
"Ja, jag har icke sofvit i natt, och örhängena de äro borta."
"Har du tappat dem?"
"Nej, men jag hoppas till Gud, att jag aldrig får se dem mera."
"Hvad vill det säga? Har det kommit någon misshällighet mellan dig och Lars kanhända?" frågade jag, hastigt misstänkande någon ogrundad svartsjuka vara orsaken till Märtas bekymmer, ty örhängena hade jag sjelf i ett anfall af generositet skänkt henne, då jag en dag händelsevis gick förbi kökstrappan och fann nästan hela husets qvinliga tjenstepersonal församlad omkring en vandrande dalkullas utbredda kram, och Märta alldeles hänförd af beundran öfver de ifrågavarande grannlåterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
