- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Tredje delen. Onkel Benjamins album. /
74

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Jättegrytan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Emellertid, då jag lyckats fästa skaftet på håfven på annat sätt, uppdrog jag verkligen till, min stora förvåning, bland grus och torf, ur det uppgrumlade vattnet Märtas silkesduk, väl hopfäst omkring de värderade bronsringarne.

Gumman hade således, säker om sitt byte, ännu icke hemtat det eller kanske ansett det alltför värdelöst att eftersöka.

Jag sänkte ned min håf ännu engång, och bland granbarr, dy och mossa fann jag några silfvermynt, en förrostad knif och ett spänne, som tycktes hafva legat der mycket länge.
Den oväntade fångsten ingaf mig nu ett helt nytt intresse, och nästan för hvarje gång jag uppdrog hafven, medförde den något, som tydligen med afsigt blifvit ditkastadt.

Bland alla dessa saker af ringa värde, fanns äfven en bucklad och nött guldring, bitar af silfverbeslag omkring en tobakspipa, stycken af en silfverkedja och slutligen en tesked och några ringar af silfver.

Alla dessa fragment af en gång högt värderade foremål, dessa torftiga dyrbarheter, som varit sina egares käraste skatter och derför offrats åt den mystiska auktoritet, hvars sällsamma makt jag började ana, ingaf mig på en gång ett slags vördnad; det låg en hel historia i hvar och en af dessa småsaker, de berättade mig om tårar och lidanden, önskningar, hopp och vantro, det låg något rörande i dessa vanmäktiga försök att blidka plågornas, sorgens och dödens makt. Jag kände obehag och nästan ånger öfver min pojkaktiga nyfikenhet och kastade hastigt alltsamman tillbaka igen, utom Märtas silkesduk med ringarne, hvilken jag gömde.

Den gamla Maja var således åtminstone icke en uppsåtlig bedragerska, som jag hade trott, utan förmodligen sjelf fullt öfvertygad om kraften af offren i jättegrytan.

Emellertid förgick hela veckan, utan att jag talte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/3/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free