Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Jättegrytan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åstadkommit, och att hela kraften af Majas trolldom låg i denna befallning.
"Nåväl, nu skall jag på din lysningsdag gifva dig ringarne igen och med detsamma visa dig, att hela det der dumma upptåget att kasta dem i vattnet icke verkat det allra minsta," sade jag med låtsad högtidlighet och höll i detsamma den urblekta och skrynklade silkesduken och örhängena framför henne.
Men knappt hade jag verkstält denna obetänksamhet, än jag ångrade mig, ty aldrig hade jag dittills sett en så hastig och fruktansvärd förändring i en menniskas ansigte.
Den stackars Märta blef alldeles likblek, hon stirrade på de olyckliga ringarne, som om hon sett ett spöke, och sjönk nästan sanslös ned på en stol.
"O, herre min skapare, så usel och obarmhertig herrn kan vara! Nu är allt förbi," utropade hon med en röst, som lät mig frukta, att hon rent af kunde mista förståndet.
Alla mina förnuftsskäl, bevis och tröstegrunder verkade icke det ringaste. Den föreställning, som fått makt med den arma flickan, var allt för häftig att kunna besegras, i synnerhet som hennes belägenhet ökade inbillningens välde.
Hon hade återsett de uppoffrade dyrbarheterna, och priset derför kunde icke längre tillfalla henne, trolldomen var bruten och hennes lycka åter förstörd, efter hennes tanke; ingenting kunde öfvertyga henne om motsatsen, och först efter en lång stund lugnade hon sig så mycket, att hon, ehuru blek och gråtande, kunde återvända till sitt rum för att invänta fästmannens återkomst, sedan jag lofvat henne att icke för någon menniska, och allra minst för honom, nämna hela saken.
Jag hade verkligen icke förestält mig att finna mina argument så fullkomligt kraftlösa, och den triumf jag påräknat öfver Märtas inbillning, då jag visade henne att hon kunde, äfven med de ominösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
