Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lifvets poesi?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIFVETS POESI.
93
Några minuter derefter inkom husets herre och husbonde, kapten Fabian Tageson Blixt, en respektabel man om sex fots längd, skäggig som en berserk, med yfviga mustascher och stollarna dragna utanpå sina randiga linnebyxor. En gammal, barsliten uniformsrock och dito mössa fulländade hans toilett. Han omfamnade sin son, skakade min hand, sa att armleden vrickades och satte sig ned vid bordet, der en särskild stol af bastanta proportioner och en utomordentligt stor tallrik utmärkte hans plats.
"Nå, Karina, huru mår din läromästare, gamle Klock-Janne? Jag hoppas, du snart ar fulländad i handtverket," återtog Yalter, under det han tog för sig af den utlofvade och efterlängtade ostkakan.
Karina smålog, och kaptenen utropade skrattande:
"Ah, nu ar det slut med urmakeriet, gamle Janne har förlorat sin lärling. Karinas nycker räcka icke länge. Kan du tro, att nu skjuter hon bättre an du? Och i varas, då hon en gång fick följa mig åt skogen på spårsnö, fälde hon sin första hare."
"Och äfven den sista," sade Karina sakta och steg upp från bordet. .
"Tyst, nämn ingenting derom, min vän!, Du vet, att den stackars flickan blir nedslagen, då du påminner henne om hennes oskicklighet," sade fru Blixt helt s&L ^, under det hennes dotter aflägsnade sig med en hög tallrikar.
"Nå, för knäfveln, den oskickligheten var icke större, an att den kan nämnas. Det kan hända den bästa jägare, det har ofta händt mig att skadskjuta ett djur. För fan, flickan sköter sin bössa, min själ, sa att jag har heder af henne, men det var hennes första jagt; hon sköt benen af haren, och hundarne sleto sönder honom just som hon kom fram, det var en ganska vanlig sak. Emellertid förkylde hon sig troligen, ty hon fick feber, yrade om natten och grät och jämrade sig öfver den döda haren, som om hon begått ett mord, och sedan dess har hon icke rört vid bössan en gång och vill aldrig ens höra talas om saken."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
