Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lifvets poesi?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 ONKEL BENJAMINS ALBUM.
Med ett ord, denna lilla varelse, som på en gång påmin<$e om en fjäril, en ekorre, en skolpojke och en dufva, hvars röst och miner, rörelser och ord ständigt vexlade och ständigt intresserade, var för mig en sa öfverraskande och ny uppenbarelse, att jag helt tyst begapade henne den första dagen, utan att veta hvad jag skulle tänka.
Valters mor, ett långt, blekt fruntimmer med utseende och hållning af förnäm dam, hvilket hennes tarfliga drägt och omgifning icke förmådde dölja, hade kommit ut i detsamma hennes dotter hoppat ned från stegen, och då hon omfamnat sin son, hvilken presenterade mig, sade hon med en något tvungen min:
"Jag borde for magistern ursäkta min dotters uppförande, men som hon troligen kommer att upprepa det hvarje dag på tusen olika sätt, sa må det blifva hennes egen sak att vinna öfverseende derför. Lyckligtvis står ännu hennes utseende i någorlunda öfverensstämmelse med hennes obetänksamhet, ty man skulle kunna anse henne for en fjorton års flicka."
"Ahja, mamma, jag har förberedt Benjamin på, att han i min lilla syster skall finna en äkta tjufpojke; han skall derför icke sa mycket förundra sig om han finner henne sittande på dufslaget."
"Det var endast ett par pinnar jag satte fast. De gamla dufhanarne jaga bort ungarne, och dessa hade ingenstädes att sitta," sade Karina urskuldande och rodnade litet.
"Nå, men du kunde väl hafva väntat tills Snickar-Ollé fått tid att hjelpa dig."
"Ack, min Gud, jag har väntat derpå en hel manad, och derför beslöt jag att göra det sjelf."
"Men nu sitta de i alla fall både snedt och vingligt, och hvilka lysande anlag mammas guvernant, den gamla mamsell Delchére, an trodde dig ega, icke ar det for snickaryrket, det kan jag då se," sade Tal ter skrattande, under det vi fördes in i den lilla, tarfliga salen, der snart ett frukostbord dukades, som kunde in i själen fröjda tvenne hungriga resande studenter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
