Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lifvets poesi?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL BENJAMINS ALBUM.
öfver hennes bruna hår och hennes ansigte, hvilket hade ett sällsamt uttryck; hon höll öfver armen en stor, mörkbrun schal, som fallit ned och bildade ett slags tillfälligt draperi omkring henne, och hela hennes utseende och ställning var i detta ögonblick sa egendomligt, att det ännu med fullkomlig klarhet står qvar i mitt minne.
Hon sjöng, men på ett sa drömmande och tank-spridt sätt, med en röst sa låg och harmonisk, .att man nästan kunde taga dessa afbrutna, besynnerliga ljud för endast en susning i skogen. Denna sang tycktes på en gång vara en bikt och en bön, öfversvallningen af en djup och glödande känsla, som, lik champagnen, fyld till glasets brädd, i skimrande perlor skummar öfver.
Jag lyssnade med ett slags häpen beundran till dessa ofta endast framhviskade ord, som tydligen voro hennes själs innersta, halfdunkla tankar, omedvetet framsprungna på lapparne genom känslans öfvermätt, på samma gång jag nästan blygdes och bäfvade för min närvaro, ty hennes ord voro tydligen icke afsedda för något menskligt öra, och det föreföll mig, som om jag öfverraskat henne badande, ty hennes själ syntes mig ett ögonblick lika ohöljd, som hennes kropp då skulle" varit. Strax derefter hörde jag Yalters hviss-ling ned på vägen, och fruktande att äfven han kunde få bevittna denna scen, skyndade jag tillbaka obemärkt, som jag kommit, och ännu mera osäker och villrådig i mitt omdöme, om den unga flickan, an qvällen förut.
"Du kan ta de här och lemna dem till Brita," sade Yalter, då vi kommo på gården, och lemnade mig ett par små gäddor och några mörtar, hvilka utgjorde hela vår fångst. "Jag ser pappa der nere på gärdet och går dit, för att hemta honom till frukosten."
Jag gick in med fisken och fann husets ’allt i allo’, den hederliga Brita, i förstugan framför ett öppet kryddskåp, muttrande i vresig ton någonting, som jag icke kunde höra.
"Hvad håller Brita för en monolog ?" sade jag leende, då hon vände sig om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
