Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lifvets poesi?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
ONKEL BENJAMINS ALBUM.
inspiration af en Corinna, improviserande denna bizarra hymn, som ovilkorligt rörde och hänförde mig.
Flere dagar förgingo, och jag anmärkte alltjemt, att hvar och en i familjen knotade öfver och kritiserade Karina. De tvcktes emellertid älska henne och
(/
beherrskas af henne på sätt och vis, och råkade alltid i häftig vrede vid allt ogillande, som icke utgick ifrån dem sjelfva. Följden af detta var emellertid en oafbruten serie af små dispyter, som ofta för den opartiske åhöraren förekommo ganska roliga.
Hvad mig angår, kunde jag icke undgå att finna föremålet för alla dessa små tvister vara den lättsinnigaste, barnsligaste, mest oregelbundna och förvirrade varelse, jag någonsin sett; och ofta var jag färdig att definiera mitt första uttryck om henne i öfverensstämmelse med hennes far, eller att finna henne åtminstone lika ’förryckt’ som ’genialisk’.
En dag fann jag henne inkrupen i en liten skrubb innanför stallet, sysselsatt att på en af selarne fästa en besynnerlig dyna, ett slags liten madrass af buldan, som hon nyss med tillhjelp af en läng nål samman-sytt med en tråd, som lemnat djupa, röda märken på hennes fingrar, och då jag, förundrad att finna henne här, frågade om orsaken dertill, svarade hon allvarsamt:
"Om ni vill lofva att icke skratta åt mig, sa vill jag säga er hvad jag gör. Ser ni, gamle Polle, den ene af arbetshästarne, ar sa illa ’bruten’, och jag har bedt både pappa och stalldrängen att göra något dervid; men man tycker, att den saken icke angår mig; man har icke tid att låta honom stå stilla, tills han blir läkt, och hvarken tid eller lust att skaffa en puta på selen, ty ’det tjenar till ingenting’, säga de båda, ’eftersom det nu redan Jir ett sår’; men jag tror ändå, att det gagnar, och derför har jag satt dit den, och när den nu väl ar fastsatt, sa får den nog sitta, ty Petter ar för lat att taga den derifrån. Men hjelp mig nu att hänga upp den här tunga bråten igen! Det var icke lätt att få ned den, kan ni tro," tillade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
