Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lifvets poesi?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
ONKEL BENJAMINS ALBUM
blick, sa kan man verkligen finna icke sa liten öfverensstämmelse emellan orangeriet och egarinnan," afbröt jag med en kanhända något spefull ton.
Karina släppte jorden, som hon ännu höll i förklädet, handlöst på marken och satte sig ned i gräset med en hastig rodnad och en min af pinsam förlägenhet, beskådande sin slarfviga drägt och sina händer, svarta af jord.
Nu vet du sjelf, att jag alltid varit en mycket beskedlig onkel, ingenting plågar mig: sa mycket som att se menniskor förödmjukade och förlägna, och jag trotsar någon att vara mera snabb och uppfinningsrik för att komma dem till hjelp; jag kastade mig derför ned bredvid henne på»gräsvallen och sade hastigt:
"Förlåt mig, om jag sårat er, Karina, men saken ar, att man knappt kan förklara, huru en ung flicka vid edra ar kan sa misstaga sig om sig sjelf och sin ställning, som ni gör " "
"Det ar då sannt! Jag ar en besynnerlig, onaturlig varelse, ett stackars oting, som ingen förstår eller gillar," utropade hon häftigt, och tårarne störtade ned öfver hennes kinder som ett åskregn, under det att uttrycket i hennes röst var sa ödmjukt och sorgset, att jag ovilkorligt rördes ännu mer.
"Huru häftig och öfverdrifven ’ni ar! Ni ar besynnerlig, men ..."
"Men, min Gud! hvad ar det väl för besynnerligt uti, att då jag älskar mina blommor sa högt, jag ställer dem i en vrå, der de kunna trifvas, i stället att alldeles försaka dem i brist på ett ordentligt och passande rum; att j ag spikar upp någi;a pinnar åt mina dufvor, om också dessa pinnar komma något snedt, i stället att fåfängt vänta på en snickare, som när allt kommer omkring, kanske icke skulle göra det bättre’; att jag icke kan se ett djur lida, utan att lida sjelf och utan att söka hjelpa det, om man också skulle skratta åt mig derför, och slutligen att jag glömmer mig sjelf, att jag har svårt att få min hatt att sitta rätt, inte vårdar mina händer, fäster min halsduk slarf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
