Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lifvets poesi?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 ONKEL BENJAMINS ALBUM.
hennes händer gräfde icke mera i mullen eller sanden, de gömdes i handskar och när de visade sig måste jag beundra deras form och spädhet, ehuru de för sommaren voro ohjelpligt solbrända. Och icke nog med detta; det röjdes äfven i hennes sätt och sprak någonting, jag vet icke hvad, som helt och hållet lät mig glömma ^min ovilja och rent af förtjuste mig.
Hennes ögon, som förut varit klara, lugna och frimodiga som ett barns, eller tankfulla och drömmande, de voro nu eldiga och rädda på samma gång och beslöjade af ett sällsamt fuktigt skimmer, och hennes kinder hade en högre färg.
Hvad kunde nu allt detta betyda?
Man skulle väl vara en ekstubbe eller en lutfisk, om man icke anat orsaken. Karinas hjerta hade vaknat, hon var kär? Men i hvem?
Du gode Gud, min blygsamhet var sa kompakt som en vägg, men det fanns ju ingen manlig varelse, utom husfolket, mer an jag i hennes grannskap, och hvad skulle jag väl tro?
En rysning af förskräckelse och förtjusning skakade hela min bastanta kropp vid blotta skuggan af en misstanke, ätt det kunde vara i mig; och som detta ar den enda rörelse af dylikt slag jag någonsin erfarit, sa vill jag säga dig, att jag alls icke mådde väl deraf, att jag icke förmådde äta något till middagen, svettades om natten och fruktade, att den vänliga kaptenskan kunde få rätt, som spådde, att jag skulle få rödsot, efter den grasserade starkt i trakten.
Vid nittionio giftermål af hundra ar det qvinnan, som tagit första steget; det vill saga, detta steg ar sa litet, att det icke ens kan kallas ett steg, sa omärkligt, att det icke har något namn, det ar en gnista, en atom, en blixt i deras ögon, hvarom vi i var högvigtiga klumpighet alls icke hafva någon aning, men söm icke destomindre ar det verkliga och oemotståndliga initiativet till våra egna önskningar.
Vi tro alltid, att vi gjort vårt val, men i sjelfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
