- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Tredje delen. Onkel Benjamins album. /
127

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lifvets poesi?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIFVETS POESI.

27

stygg flack på din klädning, min vän. Du bör ha ett förkläde för dig i hushållet, det ar en dyr klädning efter hvad jag kan se; hvad har du gifvit for tyget deri ?"
"Jag vet det icke, Henrik köpte den åt mig."
"Hvarför säger du alltid Henrik. Jag vet knappast hvem du menar. Jag har kallat honom Åke ifrån hans födelse, ehuru han visserligen äfven heter Henrik, men det namnet later sa konstladt och liknar honom icke alls."
"Eörlåt mig, bästa svärmor, men jag lärde ju känna min man under det namnet, och..."
"Ja, herre Gud, den dårskapen af Åke måtte nu kunna vara glömd, efter som den verkligen ar den enda i hans lefnad ..."
"Men hvarför finner svärmor det sa dåraktigt, att han ville ..."
"Se sa, min van, låt oss icke mera tala om den saken. Ungdomen må val för en gång få vara litet romantisk, men låt för Guds skull icke romantiken öfverlefva ungdomen, ty då löper man fara att blifva alltför ridikyl. Men hvar äro barnen, de hafva icke på flere dagar helsat på farmor?"
"Det kommer deraf, att jag icke kunnat skicka Lovisa ut med dem; när man endast har en dome-stik, sa ..."
"An amman då? Eäknar du henne för ingen, och hon bör dessutom ha motion. Jag tyckte mig höra, att du nu också har en sömmerska. Ack, på min tid, då fick man sy sina kläder sjelf, minsann. Om man bara vill taga tiden i akt, sa ar det otroligt hvad man hinner mycket. Men nu skola vi icke uppehålla dig längre, det ar snart middag och jag vet att Åke ar noga med sin mattimme och äter gerna godt."
"Ja, adjö, min lilla Karina," inföll kammarrådin-nan, som hittills icke kunnat få säga ett ord. "Jag måste berätta dig, innan jag går, att fru F. verkligen ar skild från sin man, och att Emilie D. ar förlofvad. Men hvilket parti för en sådan flicka! En fattig löjtnant. Man berättar- en mängd kostliga saker om denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/3/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free