Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lifvets poesi?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIFVETS POESI.
33
hufvud. Allt detta ar skrifvet på undanstulna stunder eller under nätterna i barnens sofrum, tusen gånger afbrutet och återtaget, under ständig oro och de mest ogynsamma omständigheter, och likväl, likväl, Benjamin, hoppas jag på dess framgång, brinner jag af längtan att se det tryckt, att kasta det ut i verlden, der ingen känner mig, ingen vet att jag finns, der jag ar en själ utan form, ett ljud, en rost, ingenting annat. Förstår ni nu min lågande ärelystnad?"
"Nej, icke det allra ringaste," sade jag torrt i den vänliga afsigten att kunna dämpa och afkyla en entusiasm, som jag ansåg olycksbringande i hennes ställning.
Karina gaf emellertid icke akt på min ringa sympati, utan fortfor med låg röst:
"Jag har under ett par års. tid hållit på härmed. Ack, det går sa långsamt, sa pinande långsamt genom alla dessa störande afbrott och intryck, men om det en gång blir färdigt, då, Benjamin, min ende vän och förtrogne i , detta fall, vill ni då hjelpa mig dermed, som ni förr en gång gjort?"
Stolarne skötos i detsamma ifrån spelbordet i Åkes rum, klockan slog ett och jag gick in till mig.
Denna första dag var endast en profbit på alla dem jag denna vinter tillbragte i mina vänners hem.
Ju längre jag vistades der, ju mera måste jag älska och värdera Karinas man, och likväl kunde jag icke undgå att beklaga hans hustru, ty det var tydligt, att hon led och fåfängt kämpade att, som hon sjelf sagt, förena sina naturliga böjelser med sina husliga pligter. An segrade det ena, an det andra och i båda fallen var Karina i en skef ställning, missnöjd med sig sjelf och med den.
Då jag en gång, innan vi på våren skildes åt, helt varsamt inför hennes man vidrörde detta förhållande, svarade han allvarsamt:
Claude Gerard. III. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
