Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IV.
Hastfordska vapnet.
Någon af de tyska filosoferna, jag tror det är Fichte, säger på ett ställe, att hvarje menniska måste hafva ett mål, som är dess lifs lifskraft, äfven om detta mål icke är annat än en chimèr; det är likväl denna chimèr som låter oss gå framåt; liksom bönderna i Italien sätta en hötapp på vagnsstången framför sin åsna; hon ser den beständigt helt nära och kan aldrig hinna den, men åsynen deraf och begäret derefter låta henne glömma vägens längd och tyngden af lasset.
"Den tyska filosofien har rätt, hvem vet om vi icke noga räknadt alla äro åsnor med en hötapp framför oss?" sade jag nedslagen och fundersam, då onkel Benjamin hade slutat den lilla berättelse jag nu vill återgifva.
"Det är möjligt att så är, men det händer likväl stundom, att en eller annan af dessa åsnor bär en helgonbild eller ett relikskrin, och att hötappens alla strån förena sig till en gyllne stjerna," svarade gubben allvarsamt och nästan stött öfver den profana reflexion hans historia framkallat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
