- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Tredje delen. Onkel Benjamins album. /
138

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lifvets poesi?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag funnit denna drömda, höga poesi; den ligger helt enkelt i våra pligters fullgörande, och ju svårare dessa pligter förefalla oss, ju ljufvare och renare är denna poesi. Om Gud verkligen gifvit mig ett öfverlägset förstånd, så var det kanske endast för att omsider göra denna enkla upptäckt."

"Påminner ni er, Benjamin, Andersens saga om ’den fula ankungen’, som en dag fann sig vara en svan. Äfven jag hoppades att blifva en svan, efter jag för er alla så länge varit ’den grimme Ellingen’, men – Karina skall i stället blifva en god husmor," tillade hon sakta och vände sig bort.

"Men för mig har den ’fula ankungen* likväl i detta ögonblick uppenbarat sin natur, äfven om jag aldrig fick höra hans svanesång," sade jag rörd, och då jag såg in i den glödande askan efter det förbrända manuskriptet, förstod jag med ens hvilken uppoffring hon gjort och tyckte, att hvad det än måtte hafva innehållit, så skulle hon icke kunnat skrifva något bättre, än hvad dessa spridda och försvinnande gnistor berättade, innan de slocknade.

*



Ett par år derefter, då vi en afton sutto tillsammans vid tébordet, sade Åke glädtigt:

"Se, hvilken präktig torta Karina lagat. Tycker du icke, Benjamin, att min lilla hustru växer till sig för hvarje år?"

"Hm, jag tycker att hon åtminstone har förlorat mycket af sin forna liflighet."

"Ja, hvad gör det, bara hon är frisk. Du vet huru krasslig hon förr var, men nu hör jag aldrig af något ledsamt. Det ha vi mammas magnesia att tacka för."

Karina smålog, i det hon vexlade en blick med mig, och en stund derefter, då jag bad henne rita något i mitt album, fäste hon dit den der lilla svanfjädern och skref de ord, som du nyss fann så obegripliga.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/3/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free