Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hennes helsa, när Hugo var född. Och nu har hennes son, hennes enda barn, i tre hela år fått lefva undangömd som ett skammens och vanärans barn här uppe ibland björnar och vargar."
"Det der har hon sagt mig mest för hvarenda dag, och jag tycker att det går intet ondt åt gossen, och vi äro väl kristna menniskor här också, och hvarken björnar eller vargar," afbröt mor Lisa stött och steg upp.
"Ja, ja, men orätt är det i alla fall. Se huru vacker han är, det är alldeles hans mors bruna och silkesfina hår och fadrens mörka och stolta ögon. Jag kan icke tro annat än, att baron nu kommer för att föra oss härifrån. Det är visst sannt, att man redan vid friherrinnans död hviskade bland betjeningen, att barons fasliga slöseri och prakt, och hans gifmildhet emot alla, hade medtagit hans rikedom, men i alla fall, han må väl icke kunna glömma att..."
"Tyst! Jag hör bullret af en vagn. Det är baron som kommer," utropade mor Lisa, för andra gången afbrytande Doras beklagelser, och skyndade ut åt köket, hvars fönster lågo åt gårdssidan.
"Hugo, mitt kära barn, låt mig nu se att ni helsar snällt på pappa, som kommer. Han skall föra er till det granna Stockholm och gifva er en informator och en guvernant och granna kläder och leksaker, så att ni kan få likna en liten baron, som ni också är," sade den gamla Dora brådskande och full af förtjusning, under det att hon ännu en gång ordnade gossens lockiga hår och förde honom ut med sig på trappan.
"Jag vill icke fara bort. Jag vill stanna här och hafva en sådan lång båtshake som Anders har, för att fånga stockarne i elfven," sade Hugo missnöjd.
"Så ni talar, barn. Tyst nu, der kommer vagnen."
Framför den gamla byggningen stannade också verkligen i detsamma en dammig resvagn, och en karl med ett klokt och allvarsamt utseende, klädd i en vid damrock och en resväska på bröstet, hoppade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
