Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon stack sina stora händer under ylleförklädet, satte sig ned bredvid bordet och sade med ett slags vördnadsfull förtrolighet:
"Hör nu, jungfru Dora, jag tycker, att fårkött, gryngröt och pannkaka med åkerbärsmos väl måtte vara rart nog för barons qvällsvard?"
"Ja," sade Dora, som genast glömde Hugos historia för att med djup begrundning och intresse bispringa mor Lisa med råd för soupén. "Ja, nog tyckes det vara rart, men jag vill minnas, att förr, då friherrinnan lefde, så drack herrskapet endast the om qvällarne."
"Usch! sådant elände," inföll mor Lisa föraktligt, "det kan jag då aldrig bjuda honom på."
"Men baron är en fasligt fin herre. Gröten är åtminstone icke värdt att komma med."
"Det är ’slåttergröt’, jungfru Dora, icke en droppe vatten i den, hvit som snö."
"Det hjelper icke. Om vi deremot kunde skaffa litet thé; men då det är så långt till staden och vi icke fingo underrättelse förr än så sent, så kan ingen hjelpa saken. Jag tänker dessutom att herr Balduin, barons kammartjenare, nog har med sig, om det behöfs. Han är så klok och omtänksam."
"Ja, inte finns här något thé, om man icke kunde torka några smultronblad."
"Nej, det går icke an, baron kan väl sjelf förstå hvad som är att tillgå på ett sådant här ställe. Ack, mor Lisa, jag har sagt det hundra gånger och jag upprepar det, att jag aldrig kan förstå barons mening, då han lemnade sin enda son ensam med en gammal tjenarinna, som jag, att fostras upp som ett bondbarn, utan lekkamrater, utan en guvernant eller lärare och allt annat som anstode en Hastford. Gossen är snart sex år, och om jag icke läst litet med honom, så skulle han icke känna bokstäfverna en gång; och se huru han är klädd! Jag är färdig att gråta deråt. Du himlens Gud, i en kolt af ylletyg, som jag sjelf måst sy. Hans mor var likväl en född grefvinna, och drottningen sjelf skickade hvarje dag att efterfråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
