Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dess förgått, hade det endast blifvit allt hårdare fasttryckt på hans bleka och skarpa drag.
Han höll ett öppet bref framför sig, på hvars ojemna rader och illa skrifna bokstäfver han stirrade med ett utseende af nedslagenhet och begrundning, hvarur Hugos ankomst endast till hälften tycktes väcka honom.
"Hugo, ni kommer sent, hvar har ni varit?" sade han långsamt, i det han reste sig upp och stoppade brefvet i sin bröstficka.
"Jag har verkligen icke tänkt på, om det är sent eller icke. Men hör på, Balduin, huru länge skall jag behandlas som en skolpojke, hvilken icke har rättighet att gå utom dörren en timme utan bannor eller frågor?" sade Hugo med häftighet och kastade sin mössa på bordet.
"Ni har återsett Elina? Jag är säker derom, ni skulle annars icke svara på detta sätt."
"Ännu en gång, är jag herre öfver mig sjelf och mina handlingar eller ej? Är jag ett barn eller en man?"
"Ni ar en man, men – jag fruktar en man, som glömt sin heder och sina löften."
"Om så vore, hvem är väl skulden dertill, hvem har öfvertalat, nästan tvungit mig att förråda löften, som mitt hjerta redan för längesedan gjort, och uppoffra min heder genom att gifva sådana, som jag icke kan uppfylla? Balduin, jag uthärdar icke längre! Dina skäl äro falska, din makt öfver mig är slut, jag står icke längre under ditt välde och förmynderskap, jag bedömer sjelf mina tankar och handlingar. Jag lemnar dig, jag går min egen väg."
"Hugo, är det till mig ni talar så?"
"Förlåt mig, min gamle vän," sade Hugo, sansande sig och rörd af den smärta och bestörtning, som röjdes i den gamle trotjenarens röst och blick. "Jag vet, att du älskar mig, men du älskar ännu mera mitt namn och dess anseende. Du glömmer min lycka, för att endast tänka på den rikedom du vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
