Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Ja, jag ser det, men fröken får väl ge sig till tåls," inföll Lena, som emellertid lagt af sig kappa och hatt och nu mycket omständligt ordnade sin halsduk och sitt hår, tydligen njutande af sin matmors otålighet och oro.
"Nå, väl, sätt dig nu ned och säg mig först om min fruktan var grundad! Hade Hugo återsett och sammanträffat med henne?"
"Återsett, jo det tror jag mest; jag fann dem genast, samma qväll jag kom, promenerande tillsammans och bytande kyssar och söta ord ..."
"Lena säger du sannt? Har Hugo kunnat glömma sig så, med min ring på sitt finger ..."
"Gud vet, om han ens hade någon ring; jag kan väl tro, att den var bortlagd för tillfället."
"O, Gud, det är för mycket! Den eländige, jag vill icke mera se honom!" utropade Mary, vridande händerna om hvarandra i våldsam, vrede och smärta, under det hennes ögon lyste som tvenne eldkol och hela hennes ansigte blef rödfläckigt af den häftiga sinnesrörelsen.
"Gif mig mina droppar der på toiletten, Lena ... Jag qväfs ... jag dör ..."
Lena, som fann, att hon varit alltför oförsigtig i sina yttranden, och kände sin matmors verkliga svaghet, skyndade förskräckt efter droppar och vatten och mottog den stackars Mary, som vred sig i spasmer på soffan och var nära att falla på golfvet.
Flera minuter förgingo, under det Lena frotterade hennes armar, gned hennes tinningar och lät henne inandas eter och luktsalt och allt hvad som fanns på den sjukliga unga damens toilettbord, fördömande inom sig den oförsigtiga elakhet, hvilken bragt henne i detta tillstånd.
Ändtligen sansade den arma flickan sig, och ännu fasthållande den bitterhet och vrede hon känt, mumlade hon mellan tänderna:
"Åh, jag skall hämnas ... jag glömmer icke ... Han skall bli min man, men hela hans lif skall blifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
