Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en botgöring för hans nedrighet ... Säg mig nu allt, Lena ... du såg och hörde dem tillsammans, var det icke så?"
Mary satte sig upp, for med näsduken öfver det fuktiga och gråbleka ansigtet och fäste på kammarjungfrun sina frågande och matta ögon, kring hvilka smärtan nu lagt breda blygrå ringar.
"Ja," svarade denna med mera varsamhet, "visst såg jag dem promenera på vallen, men fröken kan åtminstone trösta sig med, att det skedde för sista gången ... det föreföll mig också, som om baron Hastford var litet generad i sitt sätt och tal ... jag smög mig förbi dem och gick i förväg till Elinas hem, och då hon kom, sade jag henne, att hon var bedragen, att baron Hastford var förlofvad, och att om hon var en ärbar flicka, så borde hon icke längre lyssna till hans prat, hvarmed han endast hade dåliga afsigter ... Det der behagade henne icke, förstås, hon låtsade sig icke vilja tro mig, ehuru jag rätt väl begrep, att hon nog anat, hur det var, och då jag slutligen sagt henne allt hvad jag vet och hvad vi kommit öfverens om, så föll hon ned som en vingskjuten fågel, och jag trodde nästan, att hon aldrig skulle resa sig mera. Dagen derpå lemnade hon likväl Upsala och for till Stockholm, som jag ålagt henne. Jag följde med, ehuru hon icke visste derom, och så fort ångbåten kom fram, tog jag hand om henne och skaffade henne husrum ... Hon var blek och stum som en död och lät mig göra och säga allt hvad jag ville; men hvad brefvet angår, som hon borde hafva skrifvit till baron, så kunde jag ingen visshet få derom, ty, som sagdt var, hon hvarken talte eller svarade. Det var också detsamma, hufvudsaken är att blifva henne qvitt, och jag tror nästan, att baron skall blifva nöjd deråt, ty det måtte vara bra besvärligt att hafva två älskarinnor ..."
"Men du tror ju, att han älskade henne?"
"Åhja, det förstås, men fröken är nog så klok, att hon begriper hvad förnäma herrars kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
