- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Tredje delen. Onkel Benjamins album. /
213

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den stackars unga qvinnan stirrade förfärad derpå, som om det varit en orm, uppgaf ett rop och föll bedöfvad ned på soffan.

Det dröjde en god stuna, innan hon ens försökte läsa den korta förklaring, som följde det återlemnade tecknet af Hugos förbindelse, och då ändtligen hennes darrande händer höllo papperet framför hennes ögon, dansade bokstäfverna om hvarandra, och hon fattade icke meningen.

Det var också öfverflödigt; den olyckliga ringen sade ju allt, och i gränslös förbittring och sorg ref Mary brefvet i tusen bitar, trampade derpå, slungade det försmådda tecknet af sin kärlek långt ut genom fönstret och tillät sig alla dessa förnedrande och dåraktiga utbrott af vansinnig vrede och harm, hvilka möjligen endast kunna urskuldas hos en svag och förmörkad själ, innesluten i en sjuklig och vanstäld kropp.

*



De båda qvinnornas plan, att återföra Hugo till sin pligt hade således fullkomligt misslyckats, och Elinas försvinnande hade verkat raka motsatsen af hvad de åsyftat. De hade misstagit sig. Hugos kärlek var djupare, än han sjelf kanske vetat, och deras ingripande deri lät honom med ens fatta detta.

Då han en hel dag fåfängt väntat att få se en skymt af den unga flickan, fruktade han, att hon var sjuk, och gick, ehuru det var sent på aftonen, att knacka på dörren till hennes värdinnas rum.

Upsala var den tiden åtminstone en stad, der man lefver så att säga ’en famille’: alla äro bekanta och känna hvarandras lefnadssätt och förhållanden, främlingar kunna icke existera längre än tjugofyra timmar, och en hemlighet har ännu aldrig funnits der, ty dessa äro sådana, som alla stadens fruar hviska i hvarandras öron, och som nästa dag af jungfrur och städerskor kommenteras i trappor och gathörn.

Fru Ekman var dessutom fintvätterska och stod i vänskapligt och förtroligt förhållande till hela

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/3/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free