Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den eleganta delen af studenterna, de på den tiden så kallade ’Zierbenglarne’; och trots sina rationella åsigter tillhörde likväl Hugo, genom färgen på sina skjortkragar, denna klass.
Den unge baronens tycke för hennes pensionär var henne således rätt väl bekant, och om man om dylika förbindelser just icke har samma uppfattning som i Paris’ ’Quartier latin’, så anser man dem åtminstone i den gamla universitetsstaden hvarken för klandervärda eller bindande för framtiden; det är också vanligen samma skilnad mellan dessa platoniska svärmerier och det parisiska studentlivet, som mellan den lättsinnige fransmannen och den mera betänksamme och sedlige svensken.
Då Hugo trädde inom dörren till den hedervärda fruns rum, fann han henne som vanligt med uppstrukna armar och ett stort förkläde framför sig, sysselsatt att stryka en hvit väst, hvars envisa skrynklor fordrade hela hennes skicklighet, och hon besvarade hans helsning endast med en tankspridd nickning och ett välmenande mummel, så mycket mer som hon höll en linneklut mellan läpparne, hvilken hindrade henne ifrån någon större vältalighet.
"Jag har icke sett mamsell Elina i dag, jag hoppas att hon mår väl?" sade Hugo och satte sig helt ogeneradt ned bredvid strykbordet.
"Ja, jag kan väl icke tro annat," svarade tvätterskan, som tog lappen ur mun och doppade den i en vattenskål för att fukta västen, hvilken blifvit alltför torr. "Hon var likväl fasligt blek och såg riktigt sjuk ut i går morse, då hon reste..."
"Då hon reste?" utropade Hugo förvånad och steg upp ifrån stolen så häftigt, att en hop nytvättade hvita studentmössor, upphängda i en rad på ett snöre öfver hans hufvud, dinglade om hvarandra med fara att falla ned.
"Men se er då för, baron ... ni förstör min tvätt ... Ja visst, hon for i går med ångbåten; vet ni icke om den saken? Jag trodde, att ni qvällen förut taltes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
