Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den unga flickan, som, förvirrad och ur stånd att genast samla sina tankar, sjönk ned på en stol nästan medvetslös och betäckte ansigtet med sina händer, under det hennes älskare kastade sig på knä framför henne och utbröt i en storm af utrop, frågor, böner och försäkringar.
Men Elina vände bort sitt ansigte och grät ur djupet af sitt hjerta, utan att med ett enda ord eller ett tecken besvara hans glädjeyrsel och hans frågor.
Slutligen försökte hon att resa sig upp och sade halfhögt och med ansträngning:
"Om ni haft en skymt af medlidande eller heder, hr baron, sa hade ni besparat mig denna ssen ... Ni vet alltför väl, att jag icke vill och icke bör höra er ... Lemna mig, lemna mig, Hugo! ..."
"Lemna dig, som jag liksom genom ett underverk återfunnit, lemna dig, då jag för alltid brutit den falska och olyckliga förbindelsen med min kusin, brutit med hela min slägt för att endast lefva för dig? Kan du då icke förlåta mig, Elina? Älskar du mig icke mer?"
"Hugo, ni vet icke hvad ni säger, ni vet icke allt, som skiljer oss åt."
"Jag vet det, Elina, och jag är nu säker, att det varit Marys intriger och alls icke din förmente far, som förmått dig att fly ifrån mig ... Jag känner Lenas hotelser och jag har kommit för att med dig dela allt, till och med de oförtjenta obehag, som dessa hotelser möjligen kunde tillskynda dig."
"Du vet det, och du älskar mig likväl, du ryser icke, du afskyr icke dottern af ..."
"Tyst, tyst min älskade, säg icke ut hvad som icke är sannt eller möjligt, jag tror icke derpå, jag vill icke ett ögonblick tänka på detta, jag vill blott säga dig, att jag icke kan lefva utan dig, att din kärlek är vilkoret för min lycka och tillvaro, allt annat är endast bisaker, som jag nog skall veta att antingen beherrska eller underkasta mig."
"Men Hugo, jag kan icke så förstöra din framtid, jag kan icke, jag tål icke se dig förnedrad genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
