Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste sitta på lillfingret, hvilket ni vet, att Dora också genast anmärkte.
"Alltsammans lyckades också fullkomligt. Baron hade aldrig varit der i trakten och var alldeles okänd för alla utom Dora och mig; ingen, utom den döende hunden, hvars instinkt icke kunde missledas, och som derför igenkände sin fiende, misstänkte, att det var den kringstrykande tiggarens lik, hvilket fördes hem och begrofs såsom baron Hastfords.
"Mördarne upptäcktes lyckligtvis aldrig, eftersom misstankarne för brottet föllo på den mördade sjelf, och om jag icke i min oro och förvirring begått den tanklösheten att glömma dessa olyckliga kläder – den blå halsduken, hvilken vi förut lemnat på elfstranden och som jag medtog på hemvägen, och den nedfläckade västen, som vittnade om min nattliga liksvepning – så skulle troligen allt ännu vara en hemlighet, ehuru min stackars husbonde, som genom mina bref var underrättad om sin sons förlofning, icke kunde motstå sin önskan att ännu en gång återse denne son, hvilken då tycktes efter sin fars förhoppning gå en lysande och lycklig framtid till mötes.
"Baron återkom derför under sitt antagna namn, öfvertygad att fjorton års frånvaro och ett mödosamt lefnadssätt skulle hafva förändrat honom tillräckligt för att icke något igenkännande kunde befaras; det var med honom ni hörde mig samtala i grefvinnans trädgård, och samma natt reste han igen, sedan han osedd och okänd bland folket utanför fönstren dröjt en half timme och återsett dem han älskade.
"Då ni i går lemnade oss, räckte han mig handen och sade sorgset:
"Du ser nu, Balduin, att en ädling icke kan öfverlefva sitt namn; hvarje bedrägeri medför sin egen bestraffning; dessa femton år voro ett bedröfligt lån af lifvet, hvartill jag icke egde rättighet, jag återbär det nu med ånger och ber himlen, att mitt fördröjda offer icke måtte komma för sent för att skydda mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
