Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
namn, det gamla Hastfordska vapnet för fläck. Detta vapen, för hvilket jag med glädje dör, och som varit mitt lifs ledstjerna, är nu i sjelfva verket krossadt, ty det har intet värde för min son; mellan oss båda har ödet uppritat sin gränslinie för den nya och den gamla tiden, men äfven han skall inse, att individen är intet, idén allt, om också denna idé vexlar färg och form och för honom blifver en annan än för mig; hjertats ärliga mening är guldet deri, ty det verkligt sköna är alltid godt och det verkligt goda är alltid skönt."
*
Balduin blef frikänd, och den tyske handelsbokhållarens namn inblandades aldrig i det brottmål, der den verklige gerningsmannen blef dömd för mordet på den förmente baron Hastford.
Ingen utom jag och den gamla kammartjenaren anade, hvem den mördade verkligen varit, och Balduin var den ende, som följde främlingens, sjelfspillingen Heinrich Grübes, lik till Bräcke kyrkogård, der det blef insatt i den murade och halft igenrasade graf, der den gamle Hastford af Mossboda hvilade.
Hugo Hastford egnade den sista vördnaden åt sitt gamla adliga namn, då han lät det försvinna och utbytte det emot Pettersson eller Lundström eller något dylikt, innan han gifte sig med kolportörens dotter, den vackra Elina, hvars adress funnits i Grübes plånbok, och som Balduin lemnat honom. Strax derefter reste de unga och glada menniskorna, utan att egna den friherrliga värdigheten en skymt af saknad, till Newyork, der Hugos skicklighet som mekanikus och hans friska ungdomsmod efter endast några år läto honom förvärfva förmögenhet; men Balduin, hvars karakter och hela personlighet voro ett, för nutiden kanske obegripligt, prof på en försvunnen tids dygder och åskådningssätt, kunde icke förmås att följa sin unge herre, hvars "förnedring" gick honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ljungste/3/0265.html
