Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Skuggor från en natt vid Drottningholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
V.
Skuggor från en natt vid Drottningholm.
Den gula bandrosen.
På väggen i onkel Benjamins lilla salong hängde ett porträtt, hvars smala ram ofvantill hade en utskuren bandros med fladdrande andar. Det var måladt för nära hundra år sedan, då draperier, hårlockar, band och amoriner, allt var fladdrande liksom kärleken sjelf, konversationen och smaken.
Porträttet förestälde en helt ung man med friseradt hår och lockar vid öronen, klädd i den granna gula och blå uniformen för lifdrabanterna vid Gustaf den tredjes hof och med revolutionstecknet, den hvita bindeln, omkring venstra armen.
Jag visste, att det var en slägting till oss, att han hetat Erik von Eikenberg och dött helt ung, men vid denna korta och bestämda kännedom låg äfven i mitt minne sedan barndomen en sväfvande och obestämd hågkomst, som ständigt gifvit denna tafla ett hemlighetsfullt intresse.
Det var derför med en viss barnslig nyfikenhet jag ännu en gång granskade det gulnade afrifna hörnet af en liten kammarduksnäsduk, hvilket jag funnit i gubbens album, och lät mina blickar vandra från detsamma till det vackra och glada ansigtet af den unga mannens bild på väggen, då onkel Benjamin, i det han med munstycket af sin långa pipa knackade på porträttet, sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
