Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Skuggor från en natt vid Drottningholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Den der lilla trasan kostade honom der troligen lifvet, men räddade också hans heder. Du ser, att det är mörka fläckar derpå, det är blod, man fann den i en genomskjuten plånbok; min mor gömde den derför såsom ett dyrbart bevis på sin brors obefläckade ära, och jag fäste den sedan, bland andra minnen, mellan bladen i boken."
"Onkel, man har troligen sagt mig något derom, men jag kan icke reda mina minnen; vill ni icke uppfriska dem och berätta mig den vackra drabantens historia?"
"Hans historia är mycket kort och kanske icke särdeles tydlig; man känner med visshet endast fragmenter deraf, men dessa fragmenter har jag sjelf hört af ett ögonvittne, och då jag icke kan betvifla sanningen deraf, så synes mig nästan klar äfven den del deraf, som ingen sett eller hört."
"Hvem har då berättat dessa fragmenter?"
"En förtrolig vän till Eikenberg, en person, som lemnade denna verlden kanske ett tiotal år innan du, min vän, inträdde deri, en gammal Gustavian, en klok jurist och vän i vår familj, hvilken i min ungdom – det vill säga för mer än fyrtio år sedan – om sommaren bar knäbyxor, "trådstrumpor", nankinsrock och skor med spännen och om vintern nyttjade muff och "Souwaroffstöflar" med toffsar; hvars hår beständigt var med ett "pardu-band" hopknutet i nacken och som, utan en aning om våra nuvarande dentisters skicklighet och mirakler, i brist af tänder och vid sina sjuttio år saknande kraft att riktigt sammanhålla sina käkar, sans façon lät sin breda tunga synas i den öppna munnen.
"Men det är ju en karrikatyr ni målar, onkel. Hvad var namnet på detta original?" sade jag skrattande.
"Han hette Per Juring (i parenthes sagdt det fulaste namn man gerna kan tänka sig) och hade titel af advokatfiskal, sedan han i sin ungdom länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
