- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Tredje delen. Onkel Benjamins album. /
292

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Skuggor från en natt vid Drottningholm.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

292 ONKEL BENJAMINS ALBUM.
Bada voro omaskerade, och deras fylliga, rödletta, vackra, men uttryckslösa ansigten hade i detta ögonblick sa mycken likhet med hvarandra, att man kunnat taga dem för syskon. Båda dansade med mycken elegans; menuettens ceremoniösa böjningar och långsamma takt passade dem lika väl, som de praktfulla och tunga riddarkostymerna, hvilka de buro. I drottningen^ trånfulla och ömma blickar låg emellertid en sällsam kontrast till hennes stela och värdiga hållning, ett uttryck af berusning och sällhet, som ovillkorligt förde Jurings tankar på ryktet om den obscena och otroliga roman, hvari hon, den minst romantiska af alla qvinnor, fått rolen af hjeltinna.
Coranda, som ett ögonblick förvirrades af alla de brokiga skimrande kostymerna, af musiken och ljusskenet omkring sig, hemtade sig likväl snart och hviskade till sin ledsagare:
"Ser ni, der uppe vid dörren står Erik... Eör mig till honom, om ni kan; det ar för hans skull jag har kommit hit, det ar honom ensam jag vill observera. .. Han tycks vara mycket intresserad af den der långa granna damen, kostymerad som en prinsessa i en fesaga och hvilken talat vid honom en stund."
Den unga löjtnanten var också lätt att igenkänna, då han, såsom vakthafvande, var i uniform och omaskerad och nu stod orörlig innanför dörren till stora förmaket, eller det sa kallade audiensrummet.
"Ni kan likväl icke tala till honom utan att blifva igenkänd, och i allmänhet gjorde ni bast att svara på tyska, om ni blir tilltalad, ty ert uttal väcker annars uppmärksamhet," sade Juring, under det han förde henne med sig och sökte komma förbi den dubbla rad af åskådare, som samlat sig omkring den kungliga kadriljen.
"Ja, jag har tänkt detsamma, men jag hoppas, att ingen skall bry sig om mig. .. men se då, hur förtroligt den der damen slår Erik på armen med sin solfjäder, säg mig, om det kan vara fru von Stauden ..."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/3/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free