Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Skuggor från en natt vid Drottningholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SN NATT VID DROTTNINGHOLM. 297
hviskade brådskande på franska: "Har ni väntat mig länge? ... Jag har lyckats ... i detta ögonblick skickar kungen en lifdrabant med guldet till Nordenskiöld . .. karlen ar ensam, han skall gå genom det underjordiska hvalfvet ... passa på honom vid trappan och för honom åt norr i stället för åt söder ... han känner icke vägen och skall icke misstänka någonting... man väntar honom vid södra utgången, men ... han kommer aldrig dit... ni förstår .. . vid sjön vid norra stranden, nära stenarne, finner ni mig ..."
En dörr långt fram i korridoren öppnades i detsamma, och ett par lakejer syntes. Zigenerskan gjorde ett tecken åt honom att stanna och skyndade utför en trappa, som var alldeles mörk och tycktes föra till någon af källrarne.
Återigen hade troligen den gula bandrosen skaffat honom ett förtroende, som han, oaktadt det var förvirradt och brådstörtadt, likväl ansåg mer an betänkligt.
Hvem var väl denna qvinna och hvad betydde hennes obegripliga meddelande, som likväl hade sammanhang med hvad den svarta dominon förut sagt? Saken syntes honom allvarsam, den tycktes alls icke vara ett vanligt maskeradskämt.
Det fanDS för närvarande endast åtta lifdraban-ter med sin löjtnant vid Drottningholm, och det var nästan säkert, att det uppdrag, hvarom hon talat, om det verkligen blef gifvet, skulle anförtros åt Eiken-berg. Om zigenerskan var det, ganska illa beryktade, franska fruntimmer man nämt, sa kunde hvilken misstanke som helst synas honom rimlig, och han kände en obestämd och häftig oro för sin vän.
Utan att länge besinna sig, ansåg han bäst att begagna sig af det misstag man gjort och begifva sig ned på borggården, för att invänta Eikenberg.
Hvilken väg skulle denne emellertid komma, genom östra eller vestra trappan, och om hvilket hvalf talade hon väl? Juring hade hört, att trånga underjordiska gångar gingo på flere ställen under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
