Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Skuggor från en natt vid Drottningholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN NATT VID DKOTTNINGHOLM. 33
i vart minne, och den gamle Juring bibehöll i hela sitt lif en bestämd motvilja för att gå in i en källare.
Nåväl, han hade satt sig ned på en halfrutten vedkubb, helt förkrossad vid den tragiska föreställningen att möjligen få sluta sina dagar härnere och slutligen blifva återfunnen som ett benrangel, insvept i maskeradkostym till efterverldens förfäran och gissningar; icke ens utsigten att i en tillkommande tid blifva uppslaget till någon mystisk och fasaväckande historia kunde trösta honom i detta ögonblick af pinsam nedslagenhet.
Om han äfven vid lugnare besinning reducerade sin ställning till en blott otur - hvilken gaf honom valet emellan att promenera omkring under rop och skrik, för att ändtligen utsläppt blifva ett åtlöje och ett samtalsämne för hela det pratsjuka och skratt-lystna hofvet och sina ostyriga elever i främsta rummet, eller att tyst och tålig afvakta dagsljuset, som kanske genom någon glugg skulle vägleda honom - sa var han i alla händelser urståndsatt att ingripa i den intrig, hvarom han i början mot sin vilja fått kunskap och som, nu i mörkret och ensligheten, föreföll honom mer allvarsam och hotande för hans vän an någonsin.
Gud vet, huru länge han hade suttit stilla under alla dessa ledsamma och varierande tankar, då han tycker sig förnimma ett sakta prasslande ljud som af långsamma steg; de hade emellertid någonting högtidligt och taktmessigt, som väckte en sällsam känsla, och som de närmade sig, blef Juring sittande orörlig, tvekande! om icke hans inbillning gäckade honom, ty hvarken någon vedsågare, kökspojke eller köksmästare kunde här promenera i mörkret på detta sätt.
Allt närmare kom emellertid detta tunga långsamma trampande, som föreföll Juring allt annat an behagligt och som först vid glimten af ett blekt ljussken väckte hos honom någon förhoppning om befrielse.
Han satt likväl alltjemt qvar, fastnaglad af jag vet icke hvilken känsla af obestämd motvilja att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
