Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Skuggor från en natt vid Drottningholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322 ONKEL BENJAMINS ALBUM.
sönderrlfna händer och trasor af den olyckliga svarta dominon qvar efter sig.
En halftimme eller kanske endast några minuter förgingo, och ändtligen såg han mörkret minskas, kände en friskare luft fylla sina flämtande lungor, klöstes i ansigtet af en hagtornsbuskes taggiga grenar, hvilka inträngt mellan klippstj^ckena, och sjönk i nästa minut utmattad, nästan sanslös ned på öppna marken i ett snår af enris och hallonbuskar.
Han reste sig upp och såg sig omkring med en känsla af sällhet och belåtenhet, som om han uppstått ur sin graf, men det dröjde ett par minuter, innan han igenkände, hvar han befann sig, sa hufvudyr hade den underjordiska promenr den gjort honom.
En tvärbrant bergssluttning stupade ned i sjön, till höger framför honom på andra stranden såg han färjestadens kojor och "Tyska Bottens" skogiga berg, och rundt omkring var vildt och oordnadt; det var på Loföns nordöstra strand han stod i stället för på den södra, just dit som den maskerade qvinnan, då hon tog honom för sin bundsförvandt, anbefalde honom att föra Eikenberg.
Tio steg derifrån trodde han sig igenkänna den flata berghäll, öfverskyggad af en kullblåst tall, som grönskade och växte i liggande ställning, der han visste, att Coranda och Eikenberg ofta brukade mötas om qvällarne, då den unga flickan kunde smyga sig ifrån sitt hem, och af en sällsam aning, utan någon egentlig plan eller förhoppning att nu kunna träffa sin vän der, stälde han sina steg deråt.
Det ar emellertid svårt att med säkerhet i half-mörker kunna bestämma, hvar man ar i skogen. Alla buskar och träd, stenar och stubbar antaga nya och fantastiska former, ingenting synes sådant det vid dager verkligen ar, och äfven den mest öfvade vandrare kan stundom gå rundt omkring som i en trollkrets, utan att komma ur fläcken och utan titt igenkänna de ställen han många gånger sett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
