Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förord.
Utan tvifvel skulle hvarje författare, i detsamma
han doppar pennan för att skrifva ett förord till sin
bok, vilja med ens kunna på vid gafvel uppslå sitt
hjertas dörrar, i hopp att derigenom blifva fullkomligt
förstådd af den okända, mångskiftande verld, som skall
bedöma hans arbete; ty hvad är väl ett förord annat,
än ett slags medium mellan denna verld och bokens
ande, dess innersta mening.
Det finnes emellertid ett magnetiskt fluidum, ett
obeskrifligt något, som genast sätter oss i rapport till
vissa författares arbeten, och der detta saknas hjelper
hvarken förord eller de bästa rekommendationer. Vi
förblifva likgiltiga, vi förstå ingenting; man beskrifver
de fasligaste olyckor, och vi äro helt lugna; de fröjdefullaste
upplösningar med straff och belöning i regelmässig
ordning och efter konstens fordringar, och vi
taga saken kallt, oaktadt vi villigt erkänna författarens
"redbara sträfvan"; deremot kan en flygtig och vårdslös
skizz, några beslöjade, halft outtalade ord komma vårt
hjerta att slå och locka tårar i våra ögon. Detta
kommer deraf att den ena boken är stum, att jag så
må säga, den andra har en klang, en harmoni, som
genljuder inom oss; och häri ligger det enda verkliga
medium mellan författaren och oss.
Finnes väl i denna berättelse någon dylik harmoni?
Kan jag väl hoppas att man förstår och gillar
min innersta mening; förstår att den allvarligaste sanning
stundom kan sägas under ett skämt och att smärtan
ofta döljer sig under ett leende?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
