Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ädlaste känslor missförstås. Hvad hopp har man väl
att blifva förstådd, att finna en skymt af medkänsla,
då läsaren företager sig att liksom hålla ens bok upp
och nedvänd framför sig.
Hvad som nyss så upprört mig, hvad som synts
mig en mer gripande sedolära, en strängare straffpredikan,
än som ljudit från någon predikstol, det ansågs
såsom ogudaktigt och uppfattades såsom osedligt.
Nåväl! Ett par år derefter återvaknade likväl
kärleken till min redan genomtänkta historia. Jag
skref den nu liksom i flygande, utan att besinna mig
på dess möjliga öde, och man tryckte den alltsom jag
skref, nästan innan ännu bläcket hunnit torka.
Mitt hjerta klappade likväl af oro, för hvarje
qväll jag såg den fruktansvärda trycksvärtan oåterkalleligt
besegla de känslor och tankar, hvars första,
kanske förrädiska, värma, ännu glödde inom mig. Hvad
bedömande skulle de väl få, hvad kunde väl jag hoppas,
då jag hört den öfverlägsna, oomtvistade talangen
så grymt missuppfattas?
Oroande anmärkningar hunno också genast mina
öron, innan fjerdedelen af min berättelse hunnit blifva
synlig. En följetong bedömes för dagen, man uppskjuter
icke sin gissning, och man granskar detaljerna
innan man hunnit erfara deras nödvändighet.
Om det emellertid inom oss icke funnes en röst
ännu högre och mer diktatorisk, än all verldens klander
eller beröm, en makt starkare än vår egen vilja
och vår fruktan, så skulle troligen mången bok blifva
oskrifven, och jag slutade min, lycklig och tacksam
öfver det bifall mina bekymrade vänner ändtligen trodde
sig kunna tilldela densamma.
Den har nu ansetts värd att tryckas ännu en
gång, men dermed är visst icke sagdt, att den blifvit
gillad hvarken af den publik, hvilken för sitt omdöme
behöfver ständig fingervisning till en sens moral
i abc-boks- eller fabelstil, eller af den, hvars
egen fantasi, ständigt irrande vid förbjudna gränser,
tror sig vädra en afsigt eller en fara, som aldrig finnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
