Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Kristinas hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu börjat på den, under alla tider af dygnet, föga
bullersamma gatan.
Emellertid synes tydligt att, oaktadt denna för
den stora staden tidiga timme, man är uppe i det lilla
trähuset, ty förstugudörren är öppen och på det
hvitskurade golfvet mellan bänkarne på trappan står redan
ett dukadt kaffebord.
Två par koppar af groft porslin med blå och gula
rosor, en likadan gräddkanna, en liten brunglacerad
lerskål med sirap, några sockerbitar på ett tefat och
skorpor i en gul lackerad bleckkorg, alltsammans
ordnadt på en ren och hvit duk, utgjorde den tarfliga
frukostservisen, som noga bevakades af en stor fet katt,
hvilken, sittande på den ena bänken, slickat sina tassar
en stund med mycken omsorg och nu efter slutad
morgontoalett tycktes vilja taga den i närmare
skärskådande.
Hans afsigt omintetgöres emellertid i detsamma
genom ankomsten af en ungefär sextioårig qvinna,
hvilkens städade, snygga och tarfliga drägt af rutigt
bomullstyg, hvita mössa med veckade remsor och stora
förkläde stå i full öfverensstämmelse med allt omkring
henne.
Man kan tydligen af hennes min och hållning se,
att hon är husets och gårdens egarinna och matmor,
och katten, qväfvande sina funderingar på gräddskålen,
reser sig också genast upp på alla fyra fötterna och
böjer ryggen i en ståtlig bugt, för att visa henne sin
skyldiga och förtroliga vördnad, just som hon med en
blankskurad kaffekanna i handen synes i dörren.
Den hederliga fru Hage, ty detta är hennes namn,
stälde kaffepannan på bordet, satte sig ned bredvid
katten och strykande hans sprakande pels med sin
stora och grofva hand, prydd med fyra tjocka guldringar
bredvid hvarandra, såg hon sig omkring med en
min af fryntlig belåtenhet, som visade, att hon "fann
alltsammans ganska godt".
Lutande sig fram emot dörren, ropade hon sedan
med vänlig röst:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
