Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Kristinas hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DROTTNING KRISTINAS HUS.
17
"Far, kaffet väntar!"
Några ögonblick derefter utkom också hennes herre
och man, "bensvärtsfabrikören" herr Jonas Hagfe, och
intog sin plats bredvid kaffebordet.
Han var en liten tjock herre, mer än ett tiotal
år yngre än sin fru, med ett rundt och frodigt ansigte,
hvars gråa hudfärg, i förening med hans ullkrusiga,
svarta, något gråsprängda hår, vid första anblicken
gaf honom likhet med en mulatt, men vid närmare
granskning fann man att hans besynnerliga hy kom
af den inbitna bensvärtan - hvilken maldes på en
qvarn i det lilla huset på andra sidan om porten -
en svärta, hvars intensitet trotsade alla den ordentliga
och renliga fru Hages allvarsamma och kraftfulla för-
sök, att kunna bibehålla sin mans hy vid dess ur-
sprungliga ljusa och rödlätta färgton.
Hon hade nu för längesedan resignerat i denna
sak och åtnöjde sig med att han icke "svärtade ifrån
sig". Hans rena, h vi ta skjortärmar, som stucko fram
nedanför den yllna ’sticktröjan’ - hans vanliga mor-
gondrägt - den rutiga bomullshalsduken omkring hans
feta grå hals och den ny tvättade västen tillfredsstälde
henne emellertid.
Fabrikören lade bort sin lilla korta tobakspipa
mycket varsamt, så att askan icke måtte falla ur och
smutsa golfvet, makade sig intill sin fru och klappande
henne sakta på knäet med sin knubbiga hand, i det
hans små vänliga ögon lyste af förnöjelse, sade han små->
skrattande:
"Vet du, mor, att jag fick rätt ändå; den svarta
kycklingen är en tupp; jag hörde honom gala i morse."
"Ahnej, säger du det?" utbrast frun i misslynt
ton och var nära att i öfverraskningen spilla en droppa
sirap på duken, ur skeden som hon höll. "Nå, då får
jag icke många hönor ur hela kullen; sådan otur; det
är då sannt, att gamla märken icke hålla stånd, du
minns väl hur du sjelf likväl hjelpte mig att välja äggen."
"Ja visst! Man rår icke derför, det går som vår
herre vill; men deremot så kan jag berätta dig, att
Claude Ger ar d. IV. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
