Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Kristinas hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DROTTNING KRISTINAS HUS.
endast rikt folk. Och så vackert det är, arma lilla
kräk! Jag tror man lindat ett svart band om armen
på det. Nej, så minsann, har det icke som en svart
ring om venstra handleden. Se då, Martha, det är ett
födelsemärke eller kanske en åder, som är så mörk!
Kan du icke påminna dig, om du ställt krukan ifrån
dig någonstädes, ty man kunde väl icke komma och
gömma barnet deri, medan du burit den på gatan?"
fortfor fru Hage, som oupphörligt vändt och beskådat
barnet på alla sidor.
"Jo, nog minns jag, hvarjag lemnat krukan," sade
Martha betänksamt, under det hon varsamt lade bar-
nets späda, känslolösa hand i sin stora näfve och för-
undrad betraktade den svarta cirkel, som helt tydligt
likt en grof och rostig ring af jern omslöt dess arm.
"Det är kanhända ett märke, som man satt på
barnet, det här. Eller hvad tror frun?"
"Kanhända, det är icke godt att veta. Men säg
nu hvar du varit!"
"Jag minns mycket väl, att sedan jag var inne
hos kommerserådets, som jag sist går till, så stälde jag
flaskorna, som då voro tomma, bakom dörren i nedra
förstugan medan jag gick in i kryddboden, som är i
samma hus strax bredvid, men jag såg ingen menniska,
och ingen hade jag mött i trapporna, eftersom det var
så tidigt, och der i huset bor icke annat än förnämt
folk; dessutom så tittade jag ut flera gånger medan
jag var i boden och jag såg ingen gå hvarken ut
eller in."
"Men man behöfde icke komma ut; det kunde
hafva blifvit ditlagdt af någon inne i huset, förstår du."
Martha såg dum ut och tycktes icke förstå något.
"Stälde du krukorna ifrån dig på fler£ ställen?"
"Ja, jag må väl bekänna att, fastän jag skulle
skynda mig hem, som frun sade, så föll det sig så, att
jag mötte Olssons Lena på Klara kyrkogård, och vi
satte oss ned på en bänk och pratade litet; men det
var bara en liten momang, och jag hade krukorna a]l-
deles bredvid mig. Det är omöjligt, att någon kunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
