Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Kristinas hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BBOTTNING KRISTINAS HUS.
61
Här hade den unga flickan sökt att, så mycket
omständigheterna och hennes tillgångar medgåfvo, ut-
veckla sin smak för det vackra och prydliga.
Några rätt goda stentryck prydde väggarna; de
hvita musslinsgardinerna omkring sängen voro genom-
trädda med rosenröda band och fastfästade med stora
rosetter, och likadana gardiner skymde nästan helt
och hållet fönstret åt gatan, der fönsterposten var full
med blommor. Den lilla soffan var visserligen mycket
smal och hård, men öfverklädd med fint h vitt öfver-
drag, och det röda tafttäcket på sängen var en lyx,
som väl aldrig kunnat komma i fråga, om icke fru
Hage sedan gammalt haft tyget, som hon fått till present
i form af en kjol, hvilken tillhört hennes forna matmor.
Det lilla sybordet med sin inventiösa låda, snickradt
af herr Hage sjelf, var en gåfva till den älskade foster-
dottern på hennes födelsedag, det vill säga årsdagen af
hennes ankomst till familjen, och bokhyllan hade hon
sjelf köpt för penningarna i sin sparbössa.
Det fanns ingenting utmärkt eller ovanligt i detta
lilla rum, men anordningen af det hela vittnade likväl
om en förfining i smak hos egarinnan, som är sällsynt
hos en ung flicka, uppfödd i Jeannettes omgifning.
Oaktadt prydlig heten, man kunde nästan säga
elegansen i detta rum, skulle likväl hvar och en funnit
det föga passande för den, som bebodde det, ty det låg
i den unga flickans höga och smärta figur, i hennes
sköna, allvarsamma ansigte någonting så stolt och
kungligt, att äfven den simplaste drägt och det mest
underordnade läge aldrig kunde dölja detsamma, och
man skulle kunnat tro, om man sett henne i detta
ögonblick stå tyst och tankfull, lutad emot den smal-
ryggiga gamla ekstolen vid fönstret, att det var sjelf va
den snillrika drottning Kristinas ande, som gått igen i
en långt skönare gestalt, för att ännu en gång besöka
sitt gamla lustslott.
Man inbillade sig nästan, att denna varelse, så
°lik hela sin omgifning, icke kunde på fullt allvar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
