Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Kristinas hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
JEBNEINGEN.
Ben hedervärda qvinnan, hvars tunna ansågs
såsom ett slags polisvaktkontor, lika nyttigt och fruk-
tansvärdt som det verkliga, var säker att främlingen
skulle komma till henne, för att få den upplysning
han tydligen sökte, och då han nu på temligen dålig
svenska, men med utsökt artighet frågade henne, hvar
man skulle finna huset n:r 10 på gatan, så insåg hon
genast, att om han verkligen köpt sina kläder, der
hon förmodade, så var det icl^e derför att hans egna
varit sämre.
"Ali bevars, det är icke underligt, att herrn söker
efter numret, för Winmarkskan har låtit rödfärga
porten, så det inte syns; det är ett fans slarf, det har
jag sagt hennes flic ka, dotterdottern förstås, att de icke
kunna rita ut numret med en kritbit så länge, men
se barnungen är bara åtta år och gumman ligger sjuk,
så en får inte räkna så noga; den förb ... plankstrykarn
skämdes ändå inte att ta tio riksdaler, för han strök
öfver husrucklet, men i alla fall så är nummer tio just
der nere midt för lyktpålen; herrn ska se, att jag
suttit här snart i trettio år, så jag känner tilFet."
Den främmande tackade henne och gjorde en geste
med handen så behagfull och elegant, att den annars
mycket lätt stötta fru Aspelin icke ansåg sig mankerad,
ehuru han lemnade hatten orörd.
"Hm, det slår mig aldrig fel, att det vår något
konstigt med den der. Hvad han kan vilja Winmärkskan,
det begriper jag icke. Om det skulle kunna vara den
nya polismästaren," mumlade gumman fundersamt och
gjorde en sväng öfver bordet med dagbladet, som hon
höll i handen, för att jaga bort flugorna.
Hon hade emellertid icke hunnit mer än lexa upp
en bryggardräng, som lemnat sin häst utan tillsyn vid
krogen, och sticka en bit pannkaka åt en utsvulten
hund, som med svansen mellan benen smög sig intill
henne, under det hon muttrade några oqvädinsord
öfver hans egare, "den supiga muraren, som varit nog
oförnuftig och areförgäten att lägga sig till en hund,
som han icke ville föda" - innan hon såg den långa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
