Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtta år efteråt. Ett annat hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bestyret att tvätta det nödvändigaste och snart sagdt
enda plagg hon haft på sin kropp.
Det grofva linnet, som hon nyss genom en lycklig
ingifvelse af snygghet tagit af sig, lemnar henne nu
i detta ögonblick ganska ofullständigt skyld af den
korta, randiga kjolen och det lilla lifstycket.
Men just i denna drägt, med de runda armarne
nakna ända till axeln och de välformade solbrända
benen synliga till knäet, med vattnet sorlande kring
sina fötter och det lockiga bruna håret nedfallet kring
den blottade halsen, passar hon så väl till sin naturfriska
ensliga omgifning, att en af de målare jag nämnt
skulle stannat förtjust vid hennes åsyn, för att
fasttrycka hennes bild i sitt minne och sedan från duken
låta den beundras af den fina verlden, som, för att
finna skönheten i en dylik tafla, måste se den målad
med oljefärg, men skulle känna en blygsam rysning
vid hennes åsyn i verkligheten; ty inga trikåer
dolde den mjuka hudens färg, och ingen sky af tyll
och gaz sväfvade omkring hennes runda höfter, som
helt tarfligt doldes af den snäfva yllekjolen.
Det fanns emellertid tvenne ögon, som beskådade
det stackars naturbarnet, och som kanske lika mycket
som någon af dessa konstnärer gjorde henne rättvisa,
der hon, nedlutad öfver vattnet, med blossande kinder
och varm af ansträngningen, gned och blötte det grofva
bristfälliga plagget.
Ändtligen ansåg hon det hafva ljusnat något,
och, resande sig upp, skakade hon håret ifrån pannan
och de yrande vattendropparna från sina nakna armar
och sin kjol, och gick att upphänga det tvättade öfver
en stor törnbuske, hvars ljusröda blommor skulle synts
mindre friska och rosiga än hon.
"God. dag, mitt barn," sade i detsamma en högljudd
och klar stämma helt nära bakom henne.
Den stackars flickan spratt till vid det helt oväntade
ljudet af en menniskoröst, vände sig hastigt om
och lade, af en instinktlik känsla af blygsamhet och
med ett så naturligt behag, händerna i kors öfver sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
