Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtta år efteråt. Ett annat hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
JEBNBINGEK.
"Eftersom nu fröken Ingrid är ute, så kan jag
visa Jansson det der väckta albumet, som majoren
hade med sig åt henne, när han kom från riksdagen,"
tillade Lina, under det hon ganska flygtigt och vårds-
löst lät sin damviska fara öfver bord och stolar. "Men
det är sannt, jag vågar icke det i dag, ty friherrinnan
sitter i sitt förmak, som är nast intill frökens rum,
och hon kunde höra oss," fortfor den pratsamma flic-
kan, under det Jansson fattade en flughåf och svängde
omkring efter de flugor, som det nyss af dukade frukost-
bordet framkallat.
"Ah, hvad är det?" återtog Lina lyssnande till
ett taktmessigt skrällande ljud inifrån de stängda rum-
men på högra sidan.
"Nå, min Gud, känner icke Lina igen majorens
tempo der inne?" svarade Jansson skrattande. "Han
är nu som bäst sysselsatt med sin exercis."
"Nej, är det sannt, att majoren går som en stolle,
och skyldrar gevär och vänder sig och marscherar, och
sådant der midt för spegeln i stora förmaket? Jag
har väl hört Jansson tala derom ibland, men jag kan
aldrig tro det," inföll Lina, läggande händerna till-
sammans öfver dam viskan i tillgjord förvåning.
"Jo, det kan hon gerna tro, men någon /stolle’
behöfver han väl icke vara derför, att han vill ha
motion och icke glömma exercisen, som han varit så
utmärkt uti, att sjelfva kungen, när han var på lägret,
red fram och tackade honom, och sa’, att hans solda-
ter voro de skickligaste i hela armén," sade Jansson,
stött af Linas brist på takt.
"Kors bevara mig, gjorde kungen det? Ursäkta
mig, jag men te bara, att det måtte se konstigt ut ändå,
att se en menniska stå och bråka helt ensam med ett
gevär framför en spegel."
"Ah. just icke konstigare än att se Lina en sön-
dagsmorgon stå och trängas med Köks-Greta och Stina
framför spegeln, för att sätta på silkes-schaletten när
hon ska’ åt kyrkan," återtog Jansson skrattande; "men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
