- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
121

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtta år efteråt. Ett annat hem.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÅTTA AB EFTERÅT. 121

här står jag och sladdrar med henne och klockan är
snart tolf."
Jansson drog upp sin klocka och jemförde den
med det gamla vägguret i sitt lackerade fodral med
guldsirater, öppnade sedan en dörr till höger och in-
kom i en salong med gammalmodiga, men dyrbara
möbler och porträtter omkring väggarna; der innanför
var ett kabinett modernt och elegant möbleradt, der
Ingrids lilla arbetskorg och hennes påbörjade teckning
lågo på ett bord bland färger, penslar och böcker.
Den unga flickan tycktes nyss hafva lemnat detsamma,
ty alla dessa saker lågo i samma ordning, eller rättare
oordning, som hon lemnat dem.
Jansson gick igenom detta rum och ännu tvenne
andra för att komma till sin husbondes sängkammare.
Emellertid var majoren verkligen sysselsatt att i
rummet bredvid öfva sig i allehanda för en profan
obegripliga handgrepp i exercis med handgevär; hans
taktmessiga stötar i golfvet och mot sidan, stampningar
och*steg hördes tydligt genom den olästa dörren. Slut-
ligen öppnades denna och majoren kom in. Han. var
en lång ståtlig karl med tjockt kortklippt grått hår
och mustascher, klara grå ögon och vacker hållning
oaktadt sina sextio år.
"Litet seltersvatten, John!" sade han kort och
kastade sig i soffan.
Jansson gick ut, och majoren strök sig flera gån-
ger utåt ena benet och armen; han kände sig styf af
den ansträngande öfningen, men han ville aldrig för
någon och knappt för sig sjelf medgifva detta.
Sedan han fått hvad han begärt och betjenten
gifvit honom en annan rock, tog han sin mössa och
sin käpp och gick ut, men vändande sig om i dörren,
sade han hastigt:
"Hvar är Lukas? Han har icke varit inne i dag."
"Han är troligen i köket, herr major, jag såg
honom gå in dit."
"Säg bokhållaren, om han söker mig, att jag går
ned till bruket; han får lemna räkningarna qvar så länge."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free