Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtta år efteråt. Ett annat hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
soffan! Han orkar icke hoppa upp sjelf; jag tackar.
Se en sådan blick, hvarmed han betraktar mig, hvilka
ögon! Ack, hvad hundar hafva för ett uttrycksfullt
utseende, hvilken nobless!" Friherrinnan betraktade
sin favorit, som utom sina öfriga ofullkomligheter äfven
var skefögd, med den mest beundrande ömhet. "Ingrid
är ännu icke inne, och huru kommer det till, att Kon-
stantin, som ständigt är så punktlig, i dag låter vänta
på sig? Klockan är fem minuter öfver tu."
Just i detsamma inkom majoren och gick fram
till sin syster för att .föra henne till bordet, der hen-
nes plats var utmärkt med en länstol, under det han
artigt ursäktade sitt lilla dröjsmål.
Hans blickar flögo med detsamma sökande om-
kring i salen, och han yttrade barskt till betjenten,
som stod vid dörren med servetten Öfver armen:
"Hvar är Ingrid ?"
"Fröken Ingrid kom just nu hem från sin van-
liga spatserridt, hon har visst icke hunnit kläda om
sig ännu."
Majoren drog ihop de tjocka svarta ögonbrynen
och ämnade sätta sig, då dörren hastigt öppnades och
Ingrid kom in.
Hon hade nu utbytt riddrägten emot en kläd-
ning, hvars tunga, mörka tyg- icke mycket skilde sig
från denna, och hvilken egentligen icke egde annat
behag än att väl och noggrant smyga sig efter hennes
ståtliga och vackra växt. Den gick mycket högt upp
i halsen, och den lilla släta, hvita kragen var det
enda, som kunde få anses som en den mest aflägsna
skymt af prydnad i den unga flickans pedantiskt or-
dentliga, men smaklösa klädsel.
Oaktadt man tydligen väntat på henne, påskyn-
dade Ingrid icke sin afmätta och något tvungna gång,
då hon gick fram till sin far, kysste hans hand stelt
och maskinmessigt och yttrade några ord med kall och
klar röst till ursäkt för sitt dröjsmål.
Majoren svarade sträft och med ett uttryck, som
om han tilltalat en af sina forna soldater; och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
