Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtta år efteråt. Ett annat hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
JEBNBINGEN.
och att någon helt oväntad händelse påskyndat hans
hemkomst. Emellertid ber jag dig att alls icke förbe-
reda Ingrid på hans ankomst, ty jag hoppas, att öfver-
raskningen skall gifva henne en smula lif och rörelse/’
"Hm, ja, men finner du icke Ingrid förändrad
sedan några dagarl"
"Nej, det har jag icke märkt. Skulle hon icke
vara frisk? Det fattades just, att hon skulle blifva
sjuklig," tillade majoren med föga kärleksfull ton.
"Nej, det tror jag icke. Men hura besynnerlig
har hon icke blifvit? Flera gånger har hon glömt
iakttaga tiden riktigt vid matstunderna, hon som alltid
varit noggrann som ett proberur. Du mins väl i förra
veckan, då hon kom så sent hem ifrån sin promenadridt,
och nu står kaffet och väntar på henne ännu. Hon
har flera gånger glömt Eapide hemma och gått ut i
parken ensam. En sådan tanklöshet är ovanlig, och i
går disputerade hon nästan med pastor Wissman om
någonting, som jag nu icke mins, hon, som aldrig haft
en egen mening i något fall. Den stackars pastorn
blef helt’ handfallen deraf, och jag tror, att han gaf
henne rätt af bara förvåning, och då började hon
storskratta, alldeles som ett sjelfsvåldigt barn, h vilket
hon aldrig i sin tid varit. Det klädde henne ganska
väl, men det var högst besynnerligt."
"Du misstar dig troligen. Jag kan icke tro, att
Ingrid någonsin får hvarken någon egen vilja eller
någon liflighet; en liten rubbning i hennes dagliga
vanor betyder ingenting," sade majoren likgiltigt.
"Nåväl, jag hoppas, att du har rätt, ty uppriktigt
sagdt, så hafva vi sannerligen icke skäl att beklaga oss
öfver detta stilla och lättböjda barn, så strängt till-
gifvét sina pligter."
"Mycket riktigt. Men låt oss nu icke mera tala
om den saken! Det var om Adrian jag ville tala
med dig. Du är ju så god och lagar, att rum bli
iordningstälda åt honom, och att allt hvad som kan
göras till hans trefnad blir iakttaget."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
