Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Damen med dödskallen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 JEBNBINGEN.
komna från ’Lillepytternas’ land. Men allt det der
är icke värdt att tala om; det är hans slägting, den
förtjusande Stella, hvarom man aldrig kan säga för
mycket eller rättare icke alls kan beskrifva, och jag
finner den stackars lille lordens svartsjuka förklarad,
ty utan tvifvel är det endast den, som förmår henne
att så dölja sitt förtjusande ansigte,"
"Såg du henne verkligen, var hon inne hos honom ?"
"Ja visst, hon gjorde les honneurs som värdinna
vid bordet."
"Men för fan, han är ju gift, han har sin hustru
med sig här."
"D*et kan väl vara, det vet jag icke; det var dess-
utom icke i hans egentliga våning vi voro. Förmod-
ligen bor miss Stella i samma hus. De der utländ-
ningarne äro förbannadt ogenerade; huru som helst,
så är det säkert, att miss Henty var värdinna med ett
behag, en elegans ... Ah, hon är rent af hänförande!
Att hafva sett henne ar att vara galen i henne. Cir-
kassiskor, andalusiskor, alla verldens sköna qvinnor
kunna afundas denna gudomliga varelse."
"Din narr, ,jag har hört dig säga på samma sätt
många gånger förr," sade Winterfält, hvilken med ett
något misstroget leende åhört sin väns berättelse.
"Men, fan ta mig, aldrig med så mycket skäl!"
"Hennes ansigte var då så utomordentligt skönt?"
"Hennes ansigte kunde jag icke se."
"H vad? H vad såg du då?" utbrusto de båda
åhörarne, nästan kiknande af skratt och förkrossande
sin stackars kamrat med de mest spefulla blickar.
"Men i?så tystna då en gång och uppskjut er mun-
terhet, tills jag får förklara mig!" sade Barker förargad.
"Huru vill du förklara en qvinna för den skönaste
i verlden, hvars ansigte du icke sett?" inföll Eideling
ännu skrattande och torkande sig i ögonen.
"Se så, tyst nu! Barker har åter ordet. Låt
honom nu söka förklara hvad han såg, som till denna
grad förvirrat honom," sade Winterfält sarkastiskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
