Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Damen med dödskallen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAMEN. MED DÖDSKALLEN.
193
"Men huru är det möjligt, att du icke såg henne,
när hon satt till bords med dig?"
"Visst såg jag henne, men öfver halfva hennes
ansigte satt en slags mask, så tunn och fin, som oin den
skulle varit af spindelväf, men likväl så tät att ingen
skall kunna säga, hurudant hennes utseende är, eller
kunna igenkänna henne?" -
"Huru kan man då finna henne vacker?"
"Man finner henne icke vacker, man finner henne
förbländande, förtrollande som en fée."
"Men det ligger något hemskt i denna hemlig-
hetsfullhet, man tänker på berättelsen om dödskallen."
"Det är sannt, det är något eget, men man tän-
ker icke på dödskallen, man tänker på paradisets be-
slöjade houris. Hennes växt, hennes hår, hennes för-
tjusande små händer och fötter, hennes snöhvita runda
haka, hennes strålande Ögon och mer än allt annat
hennes melodiska röst, mjukheten och det förtrollande
behaget i alla hennes rörelser! Man önskar nästan
icke, att hon borttoge denna mask, ty den förefaller
endast som en sky, hvilken mildrar solens strålar,
h vilka annars skulle förbränna oss."
"Du är ju rentaf entusiastisk!"
"Och du skulle i hennes närhet på min ära blifva
detsamma, oaktadt din sarkastiska flegma."
"Det är då denna mask, som gifvit anledning till
så många motsägande omdömen om henne."
"Troligtvis, ty man har mycket svårt att märka
den på afstånd eller genom en slöja."
"I alla fall ville jag gifva bra mycket för att
blifva bekant med henne; du måste hjelpa mig der-
med, du, som/ nu känner Greffe."
"Men se der! Fördöme mig är det icke lordens
hästar! Det är hon, som stiger ur vagnen."
Och de båda unga löjtnanterne störtade framåt,
ryckande sin äldre och mera lugne kamrat med sig,
då de vid slutet af allén sågo en vagn hålla och ett
fruntimmer stiga ur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
