Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Damen med dödskallen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
JEKNBINGElvT.
soupéer, och hans enda pretention och önskan här i
lifvet var att aldrig behöfva öfvergifva detta lif; det
enda, hvarom han egentligen egde något begrepp, och
hvartill han kände sig skapad.
Hans förstörda affärer och hans fyrtio år hotade
emellertid i hvarje ögonblick helt allvarsamt, att skjuta
ned honom i den afgrurfd af mörker och glömska, som
redan på samma sätt och under alldeles lika för-
hållanden slukat och gömt så många offer, lika vackra
och ståtliga, lika qvicka, glada och omtyckta som baron
Emmerik. Han hade till och med redan denna morgon
känt sig halka utför det länge fruktade bråddjupet, då
en lycklig slump låtit honom- finna en fristad, för ögon-
blicket, åtminstone, och nu vandrade han ömsom fram
och åter på golfvet i sin frivilliga arrest eller kastade
sig hit och dit i de mjuka sofforna, under bemödande
att uttänka, om denna slump skulle kunna medföra
någon varaktigare fördel.
Klockan slog sju i Storkyrkotornet, det började
redan blifva skumt, baronen tittade varsamt ut genom
fönstren, fruktande att der nedanför upptäcka någon
af sina nyss undkomna förföljare, och mumlade sedan,
i det han åter vände sig inåt rummet:
"Fan så sällsam qvinna denna Juanna! Liksom
Coopers "Bandit" döljer hon sig under brottets slöja,
medan jag nästan tror att hon i sjelfva verket är
skuldfri. .. Hon nästan skrämmer mig. Men om . . .
dessa rum äro möblerade med en ovanlig lyx ... om
hon skulle disponera några penningar! Det ar spel
och qvinnor, som ruinerat mig, det är billigt, att
q vinnorna åter reparera mina affärer."
Baronen började åter vandra genom de trenne
rum, hvarutom han icke vågade sig, och stannade slut-
ligen i det innersta, der en liten spiraltrappa ledde
ned till våningen derunder.
Han tittade ned och lyssnade. Det var nu nästan
alldeles mörkt omkring honom, fönstren lågo åt en
trång och mörk gård, och de tjocka gardinerna borttogo
det obetydliga dagsljus, som ännu möjligen fanns.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
