Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Damen med dödskallen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAMEN MED DÖDSKALLEN.
215
I detsamma Öppnades en dörr der nere vid slutet
af trappan, och skenet af ett ljus lyste upp emot den
blanka ledstången. Baronen drog sig ett steg tillbaka,
men fraset af siden och de lätta stegen af en qvinna
lugnade honom genast, och då Juannas vackra hufvud
i detsamma syntes, belyst af ljuset, som hon bar, så
utbrast han i full förtjusning:
"Kommer ni då ändtligen? Aldrig har någon
väntat er med mera otålighet än jag!"
"Det är nog möjligt," sade Juanna med ett drag
af melankoli, och satte ljuset ifrån sig på bordet.
"Man kan troligen se hit in ifrån huset midt
emot," anmärkte baronen oroligt och stannade orörlig
i skuggan, der han stod.
"Kanhända!" Juanna drog omsorgsfullt igen
gardinerna och satte sig i soffan.
"Ni är i sanning utomordentligt vacker. Dessa
åtta år hafva gjort er skönhet förbländande," sade
baron Emmerik allvarsamt, granskande Juanna, i
det han närmade sig, och i hans ton låg ingenting
inställsamt eller smickrande. Han skulle på samma
sätt hafva uttryckt sin beundran för en tafla eller
staty. "Jag förstår, att er makt måtte vara mycket
stor öfver den, som ni vitt behaga."
Juanna smålog sorgligt och sade med tank-
spridd min:
"Jag har kommit hit för att tala om er."
"Ack, min sköna vän, då har ni valt ett tröstlöst
ämne! Ni ser en ohjelplig varelse framför er. Döds-
ångesten bragte mig att söka undfly mitt öde; jag
återfann af en lycklig händelse er här. Lik den
skeppsbrutne, som räddar sig på en öde klippa, har
jag lyckats uppskjuta min undergång några timmar.
I samma ögonblick jag lemnar dessa rum, skall man
åter gripa mig och ... och ..."
"Nåväl! Fortsätt!" sade Juanna kallt.
"Jag är vanärad, jag skjuter mig för pannan."
Baronen tillade dessa ord helt sakta och med en
dyster och upprörd röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
