- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
219

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Damen med dödskallen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DAMEN MED DÖDSKALLEN.

219

minnena af alla edra forna älskarinnor. T^åväl, allt
detta skall er tillkommande svärfar väl inse."
"Hvartill tjenar detta bittra gäckeri?" afbröt
baronen missnöjd.
"Det tjenar till att stärka edra förhoppningar
och pretentioner och visa er, att på detta sätt brukar
det gå till i den verld, hvari vi lefva."
"Han skall aldrig bifalla, jag är säker derom,"
mumlade baronen tankfullt.
"Blygsamma och dygdige yngling, luta ert öra
till mina läppar, så skall jag gifva er fantasi en
eldigare flygt!" sade Juanna hånfullt, och hennes
sköna ansigte fick ett verkligen demoniskt uttryck, i
det hon närmade sig intill sin nedslagne vän och
hviskade i hans öra.
Baron Emmeriks ansigte antog för ett ögonblick
ett spändt drag af häpnad, som snart öfvergick ifrån
uppmärksamhet till belåtenhet och glädje.
"Ni är en beundransvärd qvinna, Juanna, jag
blygs öfver min tafatthet och dumhet. Ni har kan-
hända räddat mig, jag känner det," sade han och
förde vördnadsfullt hennes fina hand till sina läppar.
"Se så, nu känner jag igen er! Så måste ni se
ut, om ni vill besegra ert öde, den trumpna och ned-
slagna min ni nyss hade missklädde er allt för mycket,"
inföll Juanna och granskade sin skyddsling, som åter-
tagit sitt stolta och distinguerade utseende, under det
han mönstrade sig sjelf i spegeln midt emot.
"Ja, det måste lyckas. Jag är räddad, jag skall
aldrig glömma, att det är ni, som återgifvit mig heder
och lif, och öfver båda delarne skall ni också disponera
hädanefter," tillade han i öfvermattet af sin tacksamhet
och på fullt allvar begagnande ord, som voro den
bittraste och fullkomligaste ironi öfver verkligheten.
Juanna tycktes emellertid icke fästa sig vid dessa
utgjutelser, hon hade närmat sig till fönstret, dragit
undan gardinen och stod nu tyst, blickande ut i
skymningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free