- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
220

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Damen med dödskallen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

220 JEBNRINGEK.
"Kom hit," sade hon hastigt, "så skall ni få se
uppenbarad en scen ifrån er framtida husliga lycka."
Baronen blåste försigtigt ut ljuset, innan han
vågade nalkas, och lät sedan sina blickar följa Juannas
till ett upplyst fönster midt öfver gården.
Detta fönster var visserligen betäckt af en tunn 1
hvit gardin, men den hindrade alls icke att låta dem
se hela rummet innanför, sedan det blifvit upplyst
af en lampa, som just nyss var påtänd.
Det var en mycket enkel, men ganska elegant
möblerad sängkammare. Vid alkovens hvita gardiner
stod en ung smärt qvinna, h var s mörkbruna hår och
vackra hals och nacke aftecknade sig deremot; hon
var sysselsatt med något föremål, som hennes långa
klädning dolde för de båda åskådarne i fönstret
midt emot.
Ku vände hon sig om och gick emot en man,
som i detsamma inkom med hatten i handen och en
rock hängande öfver armen, som det tycktes färdig
att gå ut. Båda gingo fram till alkoven igen, de
stannade ett ögonblick, det var en vagga de betraktade.
Mannen omfamnade sin hustru på ett sätt, som be-
visade, att de båda lyckliga ännu lefde i smek-
månaden, nickade ännu en gång i dörren och för-
svann.
Hustrun såg efter honom med en öm och dröjande
blick och skyndade derefter, hastigt ihågkommande
det obetäckta fönstret, att släppa ned rullgardinen.
"Ah, Mathilda! ..." sade baron Emmerik half-
högt och vände sig om.
"M känner dem? Är han icke mycket vacker?"
"Hvilken?"
"Den unge gifte mannen der inne."
"Hm! det vet jag icke; men hans hustru har
åtminstone för ett par år sedan synts mig mycket
behaglig. Jag var nästan förälskad i henne, och hon
är verkligen den enda, som kan skryta med, att jag
icke ansåg henne sjelf som ett besvärligt bihang till
hennes pengar."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free