Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Vermland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förvånande makt på Ingrid och läto henne se honom i en
helt ny och förförisk dager.
Det är rätt sällan, som våra egna verkliga företräden
afgöra vår seger. Allt beror på att uppträda
i det rätta ögonblicket; och baronen kunde aldrig
hafva valt ett lyckligare.
Man skildes åt, utan att Ingrid i sin förvirring
mindes hvad hon sagt eller gjort, men den kloke och
kallblodige älskaren, som på förhand inöfvat sin rol
och för länge sedan beräknat denna förmenta tillfällighet,
hade så mycket bättre reda på hvarje af den
öfverraskade unga flickans ord och blickar, och gick
tillbaka till sitt provisoriska hem, fullt belåten med
denna första scen, som han spelat, och med de bästa
förhoppningar om pjesens lyckliga upplösning.
Om Ingrid egt en mor, eller om hennes faster
kunnat vara en sådan för henne, så skulle kanhända
den förrädiska förtrollning, hvarmed hennes egen
romantiska känsla omgaf baronen, kunnat skingras,
innan den koncentrerats till verklig kärlek; nu deremot
hade den unga flickan ingen vän och förtrogen; hennes
uppväckta känsla och uppdrifna fantasi hade ingen
afledare, och dolda inom henne, tillvexte båda, för att
slutligen bilda en lika mäktig som olycklig kärlek.
Ingrid hade tidigt blifvit moderlös och tidigt
funnit sig tillbakasatt af sin far, som älskade hennes
äldre bror mycket högre.
Då denna bror dog, och faderns sorg saktat sig,
var Ingrids karakter redan misstänksam och sluten,
och den vänlighet, han nu visade dottern, kunde icke
föra hennes hjerta till honom såsom den bordt.
Ingrid och hennes far voro i grunden allt för
mycket lika hvarandra, för mycket stolta och energiska
båda, för att den ömhet skulle kunna råda dem
emellan, hvilken kunnat göra majoren till sin dotters
vän och rådgifvare i denna sak.
Dagen derpå instälde Ingrid, ledd af sin instinkt
och sitt hjertas bäfvan, den vanliga promenaden.
Baronen, som kände qvinnorna fullkomligt, hade
heller icke väntat något annat. Han hade arrangerat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
