Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Vermland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig på ett fullkomligt lämpligt sätt och fullföljde
systematiskt den plan, han redan i Stockholm i anledning
af Juannas råd utarbetadt.
Han hade i Vermland en bekant, till hvilken han
rest, men som denne bodde allt för långt ifrån major
Heimers egendom, så hade han, föregifvande sin
oemotståndliga jagtlust, på ett par veckor lemnat detta
ställe och hyrt sig in hos skogvaktaren under Forsdala,
utgifvande sig för en vandrande gesäll, af fruktan
att under sitt rätta namn blifva upptäckt af fadern,
innan han hunnit intaga dottern till sin förmån.
Han gick icke ens ut dagen derpå, fullt säker,
att Ingrid icke skulle lemna sitt hem, och ehuru en
dag tillbragt i ett torp i skogen icke kunde blifva
honom annat än förfärligt lång, då icke ens den
vackra Stinas sällskap stod honom till buds, så
uthärdade han den likväl med beundransvärdt tålamod,
i förhoppning på den lön han en gång skulle ernå.
Nästa dag återsåg han Ingrid och sedan hvarje
dag. Åberopandet af den trogna och okufliga kärlek
han hyst, och som drifvit honom till detta förtviflade
steg, för att återse henne, var i Ingrids ögon en
ursäkt och ett skäl för hennes egna känslor. Och
efter ännu några möten, blott fjorton dagar efter det
första, tillät Ingrid honom att komma till Forsdala,
för att af hennes far begära hennes hand, okunnig
om att fadern redan i Stockholm långt förut anat
Emmeriks afsigter.
Baronen hade verkligen vunnit detta hjerta, på
hvilket han aldrig tänkt, och som han alls icke var
värd att ega; och den stackars Ingrid skulle – som
tusen qvinnor före henne – för sent med smärta
och förödmjukelse finna, att det var hennes förmögenhet
han tänkt på, då han talat om sin kärlek och
lyckan af hennes egande.
Emellertid var han långt ifrån att smickra sig
med hoppet, att han redan var vid målet. Han var
allt för klok att icke förutse ett afslag på sitt frieri.
Men – Juannas mörka och afskyvärda råd låg gömdt
i hans minne såsom den sista möjliga resursen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
