- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
234

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Vermland.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trumslagaren slå ställning, så brådtom har han. Ack,
min Gud, chaque fou a sa marotte! Men jag är bra
glad att vara utan någon sådan," sade friherrinnan
belåten, under det hon tittade in genom de öppnade
dörrarna, då hon under sin promenad fram och åter
kom midt för dem.

"Jag tyckte mig höra buller af vagnshjul," sade
pastorn och gick in i salen. "Ja, mycket riktigt, det
var brukspatron Strömmings ekipage, som stannat vid
trappan," fortfor han, då han återkom till friherrinnan.

Friherrinnan tog sin knytning och sin schal på
armen och gick in, för att mottaga de främmande i
förmaket.

"Konstantin, min bäste vän, vill du icke inställa
din promenad? Här kommer främmande," ropade
friherrinnan genom dörren åt sin bror, som var sysselsatt
att igenknäppa sin rock och påtaga mössan.

"Alls inte. Jag återkommer om ett par timmar,"
svarade majoren och fattade sin käpp.

"Kära du, blif hemma! Det är brukspatrons,"
återtog friherrinnan bedjande.

"Så mycket mindre generar jag mig. Du vet, att
jag icke tycker om det folket."

"Det är så äfven med mig, men artigheten fordrar
väl ändå..."

"Kära Ulla, du och pastorn få mottaga dem. Jag
återkommer, som jag sagt."

"Men då äro de kanske redan borta."

"Så mycket bättre. Adjö!"

Majoren gick, och den stackars friherrinnan
skakade på hufvudet och suckade: "En sådan tvärvigg!"
under det hon rättade sin mössa framför spegeln.

Pastorn hade emellertid gått att mottaga de
främmande, hvilka Jansson infört i matsalen; och nu
inträdde de i förmaket till friherrinnan, som steg upp
för att helsa dem välkomna.

Först kom en stor vidlyftig fru i den mest dyrbara
och smaklösa toalett; på en ärtgrön sidenklädning
prålade en schal i alla tänkbara färger, och på hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free